Det är svårt att vara lycklig när du inga pengar har - faktiskt inget annat än navelluddet kvar.
Graviditeten är tuff nog som den är utan psykopatiska exmakar och vårdnadstvister. Och foglossning och förstoppning gör ju vem som helst bister.
Finns ingenstans att gå i en lägenhet på 36 kvadrat, så två små töser och en pregnant latina gör dig rabiat. Men du biter ihop, tränar på tålamodet och tänker att snart finns en ände på alltihop.
Kontrollsamhället vill låsa in dig för innehav av något som växer ute i naturen. Likt diktaturen är rättvisan avsvuren och du blir bakbunden. Inlåst i månader eftersom du är ett hot mot den rådande ordningen. Och nu väntar utanförskap och den tillhörande härdningen.
Din sambos så kallade vänner ger upp henne på grund av avundsamhet eller missriktad oro efter baktaleri. Ensam är stark sägs det men det klingar falskt i denna melodi.
Men lycka är att ha kärleken kvar. Att hålla ihop och uppskatta det du har.
Fortsätta kämpa trots att framtiden är oviss och inte bry sig om andras åsikter cuz ignorance is bliss. Älska och stötta och kriga för både nuet och bättre tider. Acceptera det du inte kan förändra och hantera det var det lider.
Många drömmar små.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar