Det är söndagskvällen som är den i särklass tyngsta ångesttiden på veckan. Jag vrider och vänder på mig i timme efter timme. Jag våndas och vad jag än tänker för destruktiv tanke så är döden den enda utväg jag kan komma på. Inom mig går jag igenom mina alternativ men jag är för förtvivlad för att ens försöka ta till repet. Vad har jag att leva för? Jag har ingenting kvar. Till slut somnar jag av ren utmattning. Ett par timmars sömn får jag innan klockan ringer. Hela mitt väsen skriker: jag vill inte! Jag pallrar mig upp och skyndar iväg till ett jobb som endast håller mig flytande.
Orättvisorna slår sig rasande fram i världen i en allt större utsträckning men det är nog med dom runt knuten. Jag mäktar inte med det. Var ska jag börja?
Om det nu är kärlek som är det enda jag finner vara värt att leva för så får jag väl hoppa på det tåget då. Den får uppfylla mig så jag klarar av mig själv igen. Det gäller att vara selektiv bara. Inte nöja sig med den första bästa.
Nu måste jag försöka jobba lite.
Fuck fan jävlar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar