På jobbet räknar jag ner timmarna tills det är dags att sluta. Men jag kommer på mig själv med att inte vilja åka hem. För jag vet vad som väntar - tomheten.
Dagarna går och jag längtar till helg. Det är märkligt för helgerna är värst. Så mycket egentid att jag vill skrika ut min ångest.
När höjdpunkten på dagen är när jag ska sova. I drömmarnas land är meningslösheten inte lika påtaglig. Jag drömmer om det förgångna. Viktiga personer finns än en gång i min närhet och jag lever. Men klockan ringer och jag måste knega.
Ta dig själv i kragen bara. Var din egen lyckas smed. Du har alla förutsättningar i världen så res dig och gör något. Om det vore så enkelt.
Jag är för empatisk för att ta för mig. För jag vill inte såra. Jag låter mig såras hellre - på livets bekostnad. Jag förbannar alla som svikit mig och jag önskar mig död.
När livet rann ur mig i Tanzania så tänkte jag på dig.
När jag vältrade i abstinens och livet passerade i revy så tänkte jag på dig.
När jag drömmer så drömmer jag om dig.
Du finns alltid med mig men på avstånd.
Mina största misstag i livet går på repetition.
Spara allt du skriver sägs det. I min bitterhet raderar jag allt. Mina bästa alster försvinner i vredesmod. Jag försöker bli hörd men ingen förstår.
Så jag gör nya försök. Skriver av mig. Kanske sparar. Försöker koppla bort tanken på att rätt person läser. Det händer inte. Skriv allmänt. Gå vidare. Börja om på nytt.
På återseende.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar